Donner - ångerfull javisst
Jag äcklas på riktigt.
I juni förra året upptäcktes Johan af Donners bedrägeri på 7,7 miljoner kronor. Men det är inte bekanta, företag eller staten han lurat på pengar. (Det är illa nog när någon gör det.) Det är fattiga föräldrarlösa barn, krigsoffer, hemlösa, cancerforskning med flera, som han har tagit från för att åka på sparesa i Thailand, ha en våning på Östermalm, köpa dyra designerkläder etc.
Han jobbade med insamling och kommunikation på Röda Korset och lyckades komma undan med detta bedrägeri i nio år. I förhöret mot honom som hölls i veckan säger han att han ångrar sig av hela sitt hjärta.
Många frågor ställs i mitt huvud.
Hade han ångrat sig om de inte hade kommit på honom? Hade han någonsin erkänt om de inte kommit på honom? (Knappast!) Hur kunde han komma undan med detta i nio år utan att någon märkte när det handlar om så mycket pengar? Men en annan läskigare fråga som jag frågade mig när jag såg nyheterna var: om han har gjort det så länge utan att ha blivit påkommen, finns det skickligare män och kvinnor som gjort det utan att ha blivit påkomna alls?
Men det värsta kanske ändå inte är nämnt än: folk kanske drar sig undan för att skänka pengar. Var de tveksamma att donera pengar till organisationer innan så var ju detta dödsstöten när det visar sig att pengarna inte kommer fram till dem man vill skänka till.
Jag kommer ihåg att det hade varit en del om detta på nyheterna då Haiti var i stort behov av allmossor. Då hade Röda Korset en reklam på Spotify där de ville man skulle smsa till dem och skänka en slant. Min första tanke var: ”nej tack”! Det var inte den organisationen jag valde direkt.
Ett riktigt långt straff väntar jag mig. Sen föreslår jag att han jobbar resten av sitt liv på en gränslös skuld till offer för krig, svält och sjukdomar. I en etta i förorten.
