lovisahansson

De två senaste veckorna har det blivit bråkigt i flera skolor i landet när Sverigedemokrater och Nationaldemokrater har hälsat på och informerat om deras ungdomsförbund. T.ex. i Hägersten, Malmö och Uppsala urartade det. Nu bestämmer fler och fler skolor att inga politiska ungdomsförbund får komma in i skolan.
Vissa tycker man endast ska förbjuda Sverigedemokraterna att besöka skolor för att de går emot det demokratiska samhället man uppfostrar i skolan. Det kan jag hålla med om, men i ett demokratiskt samhälle ska man ju kunna lyssna på alla och acceptera att man har olika åsikter. Sen kan man ta med sina uppfattningar av den information man fått med i klassrummet och diskutera om deras politik strider mot demokratin, religionsfriheten osv.

Det är ingen demokrati att stänga ute någon, men det är heller inte någon lösning att inte bjuda in något av partierna. Utanför skolan kommer eleverna att mötas av alla sorters åsikter och det är bra om vi förbereds i skolan och lär oss att man inte ska ta till sig allt och att man inte ska gå till attack när man tycker att någon har helt felaktiga åsikter, utan diskutera på ett vuxet sätt. 
  
                             


P.S Jag tror jag har fixat problemet med min text nu,
så att den går att läsa överallt!! :)

En sak som slog mig när jag såg på nyheterna i veckan var hur skilda åsikter man har i olika delar av världen. I Sverige har vi nått stor acceptans av homosexuella (förutom av några idioter), medan i de flesta av Afrikas länder kan man få livstids fängelse om ens sexuella kontakter bryter mot ”naturens ordning”.
Inslaget handlade om att det har kommit ett förslag i Ugandas regering om hårdare straff för homosexuella/bisexuella/transpersoner – i vissa fall ska de till och med bli straffade med döden.
När jag googlade om detta fick jag fram en annan intressant sak. Jag kom in på en blogg som hade New York Times som källa. Rubriken löd: ”Bakgrunden till lagförslaget om dödsstraff för homosexualitet i Uganda.” Där stod det att i mars 2009 åkte det ner tre evangeliska kristna till Uganda och föreläste om hur man skulle bota homosexualitet. De pratade för tusentals människor, däribland poliser, lärare och politiker, om hur man omvänder homosexuella och om att gayrörelsen har som mål att förstöra ”det äktenskapsbaserade samhället”. De tre amerikanerna menar att de inte planerade att hetsa igång en sån ilska som fick detta lagförslag som konsekvens.

Men tänk lite längre nästa gång då. Vem gav er rätten att åka dit och predika om vad som är rätt och fel när det gäller människor? Ingen tvekan om att ni har helt fel aspekt på homosexualitet och tanken på att ni åker runt till nationer som redan lider av homofobi och sprider erat synsätt och era metoder, gör mig förbannad.
Jag vet inte hur man ska hjälpa den homosexuella minoriteten i Afrikanska länder. Vi i väst kan ju inte heller åka ner dit försöka få bort lagar som de röstat fram, det nuddar lite vid kolonialistisk attityd a la 1800-tal. Men vi kanske kan få dem att tänka om? Åka dit och upplysa. Visa hur vi accepterar homosexualitet i vårt samhälle, att hbt-personer inte utgör något hot mot någonting och att vad folk gör i sina sovrum är deras ensak. Kärlek är inte något man kan lagstifta om, den är en mänsklig rättighet och måste få existera i vilken form som helst.

1915 till 1923 beräknas det ha mördats 1,5 miljoner armenier i Turkiet. Även andra kristna grupper, t.ex. assyrier, blev förföljda. Sammanlagt var det 2 miljoner som blev kallblodigt dödade.
Dagens Turkiet förnekar att det pågick ett folkmord då. De menar att dödssumman har överdrivits och att de kristna grupperna planerade ett uppror mot den osmanska staten och blev därför behandlade som landsförrädare. Ganska svaga argument kan jag tycka.
Nu har Sveriges riksdag röstat genom ett erkännande av folkmordet i Armenien och att Turkiet bär ansvaret (vilket inte vår utrikesminister Carl Bildt stod bakom). Detta upprör många turkar i Sverige. De menar att de nu blir sedda som barbarer och stämplas som mördare.

Är det verkligen bra att politiker bestämmer vad som är sant eller inte i världshistorien?  Var detta rätt väg att gå, undrar jag. Hjälper detta verkligen Turkiet att komma närmare ett erkännande?  Det hjälper i alla fall inte relationen mellan Sverige och Turkiet. När Turkiet fick reda på riksdagsbeslutet ställde deras premiärminister in sitt Sverigebesök. 
Eller var detta rätt väg att gå? Vi kanske behöver ge Turkiet lite motstånd för att det ska hända något i ett land där det fortfarande förekommer förtryck. Turkiet bör göra upp med sin historia, erkänna sitt misstag om de nånsin vill börja på nytt och kanske delta i Europaunionen.

Det är en svår fråga och jag känner mig kluven. 
Jag kan också se det lite som ett slöseri med tid. Varför blicka bakåt till något som hände i början av förra seklet, när det förekommer så mycket förtryck i vår samtid?

              

En 53-åring i Halland får spendera fyra år i fängelse efter att blivit dömd till grovt bedrägeri och grovt bidragsbrott. Han hade lurat läkare och bedragit Försäkringskassan på flera miljoner. Han dömdes dessutom till att tillsammans med sina barn betala skadestånd till Försäkringskassan på drygt 6,5 miljoner kronor. Hans två barn hade utgett sig för att vara hans personliga assistenter och båda blev dömda för medhjälp till grovt bedrägeri och medhjälp till grovt bidragsbrott.
Jag tycker att det är mer än rätt att han ska få ett sådant hårt straff. Det han gör är att låta andra jobba istället för att själv ta sig ut i arbetslivet. Det är så respektlöst mot de som verkligen inte kan ha ett arbete på grund av riktig sjukdom, skada eller annat. Det är så lågt att jag tycker han ska få ett högre straff.
Jag tycker att man ska uppmärksamma sånt här. Man ska låta folket se att det straffar sig att bedra och lura staten på pengar, om man inte har den moraliska spärren själv.